Chobe National Park
Chobe Nationalpark ligger i nordöstra Botswana, som gränsar till norr av den mäktiga Chobefloden och omfattar en yta på ungefär 11 000 km². Detta är den näst största nationalparken i Botswana med fyra olika ekosystem: Savuti-kanalen i väster, Linyanti-träsken i nordväst, det torra inlandet däremellan och Serondela i nordöst med bördiga slätter och täta skogar. I Chobe finns allt från översvämningsområden, mopane- och baobabträd, akaciaskogsmarker till grönskande gräsmarker och snår som gränsar till Chobefloden. Denna mångfald av livsmiljöer ger en fristad för ett häpnadsväckande utbud av afrikanska djurliv. Chobe Nationalpark är hem till stora hjordar av elefant, buffel och zebra. Det finns många rovdjur som lejon, leopard, fläckig hyena och gepard. Parken är också hem till mer ovanliga arter av antilop som roan, sabel, puku, tsessebe, eland, lechwe, ellipsvattenbock, och den sällsynta Chobe buskbock. Andra djur som giraff, kudu, vårtsvin, gnu, impala och många fler finns också i parken.
Parken ligger vid Chobefloden, som gränsar till Botswana och Namibia. Chobefloden har sitt ursprung i Angola, där den kallas Kwandofloden. När den kommer in Botswana, blir Kwando Linyantifloden och sedan nära Ngoma Gate blir den till slut Chobefloden. Chobefloden sammansluts med Zambezifloden nära Kazangula vid gränsen till Botswana. Chobefloden försörjer den största koncentrationen av elefanter i hela Afrika och beräknas överstiga 120 000 individer. Det är inte ovanligt att flockar om över hundra elefanter kan ses på en gång. Dessa elefanter sprider ut sig över stora delar av norra Botswana samt delar av nordvästra Zimbabwe. Eftersom elefanterna är utvandrare så gör de säsongsbundna förflyttningar på upp till 200 kilometer från Chobe- och Linyantifloden, där de befinner sig under den torra årstiden. Under regnperioden samlas de i den sydöstra delen av parken. Parken är också känd för sina underbara flodbåtssafaris, vilket gör Chobe till en stor destination för alla ivriga safarientusiaster. Kombinera gärna en vistelse i Victoriafallen med Chobe Nationalpark för en underbar safariupplevelse.
Okavango Delta
Okavangodeltat ligger i det nordvästra hörnet av Botswana och är ett UNESCO världsarv eftersom det är det största inlandsdeltat i världen. Den magnifika Okavangofloden sträcker sig ut över Kalahariöknens torra sand och bildar denna blomstrande vattendränkta oas med otaliga slingrande vattenvägar och kristallklara laguner överfyllda med näckrosor, liksom bördiga flodslätter och vassöar bebodda med rikligt djurliv. Okavangodeltat sträcker sig över 15000 km². Besökare kan njuta av ett antal spännande aktiviteter som safari, fiske, fågelskådning eller åka på en autentisk guidad "mokoro-utflykt" genom detta våtmarksparadis i en traditionellt urholkad kanot. Vanligt sedda djur inkluderar: lejon, noshörning, leopard, giraff, flodhästar, elefanter, krokodiler och otaliga fågelarter. Okavango anses allmänt vara en av Afrikas bästa safariresmål med sin speciella mångfald av växter och djur med 2 500 växtarter, 65 fiskarter, 20 stora växtätare och över 450 fågelarter.
Livet i deltats ekosystem styrs av två händelser: sommarregn och vinterns översvämningar. Sommarregn hjälper till att hålla kanalerna fulla, men mot slutet av sommaren drar sig vattnet tillbaka, bara för att stiga igen när flodvattnet från det angolanska höglandet når så småningom den nedre delen av deltat.
Central Kalahari Game Reserve
Kalahariöknen täcker nästan 84 % av Botswanas yta. Central Kalahari Game Reserve täcker ett område som är större än Danmark och är världens näst största reservat och en av de minst besökta, och man slås av häpnad inför detta stora underverk med sin vilda, orörda skönhet. Landskapet domineras av sand och akacias men varvas också med gräsmarker och sanddyner och fossila floddalar. I reservatet finns en imponerande variation av vilda djur. Äventyrliga resenärer som är ute efter en unik afrikansk safari har kommit helt rätt när man åker till centrala Botswana. Bristen på infrastruktur och även den lilla mängd människor som bor här, gör det till en utmaning och därmed även till en autentisk och fantastisk afrikansk safariupplevelse. Området är rikt på vilda djur så som gepard, afrikansk vildhund, leopard, lejon och många fler.
Makgadikgadi National Park
Makgadikgadi Nationalpark sträcker sig från stranden av Botetifloden genom ett inland av buskvegetation och gräsmarker. Den västra gränsen försörjer parken med mineralrika gräsmarker och Botetifloden levererar välbehövlig näring för de besättningar som bor i parken. Leroo La Tau ligger på den västra sidan av Botetifloden, nordväst om byn Khumaga och ca. 140 kilometer sydost om Maun. Flodens östra strandsluttning utgör kanten av Makgadikgadi Nationalpark.
Botetifloden är det största utflödet ifrån Okavangodeltat och samlar upp vattnet som flyter förbi Maun, och sträcker sig cirka 250 km sydost och till slut mynnar ut vid sjön Xau på sydvästra kanten av den stora saltslätten vid Makgadikgadi. Det fanns permanent vatten i floden sedan långt innan Livingstone först utforskade området i slutet av 1840-talet och gjorde sjön Ngami känd för omvärlden. Floden försörjde stora mängder av djur som säsongsmässigt utnyttjade det korta grässlätterna på den nordvästra sidan av Makgadikgadi. Senare kom floden även att försörja det boskap och dess skötare som flyttade in på västra banken med vatten. Floden var därför en naturlig barriär mellan vilda djur och boskap - och var samtidigt en naturlig gräns för nationalparken. Efter regnperiodens början, har detta ökenområde blivit fullt med ett fantastiskt djurliv, flockar av zebror och gnuer betar på de stora öppna gröna gräsmarkerna i Makgadikgadi.
Nationalparken handlar inte bara om lejon, zebra och gnu utan kan också skryta med Chobe buskbock, leopard, gepard, brun och fläckig hyena, impala, kudu, schakal, piggsvin, genet och caracal, för att nämna några. Dessutom finns det också möjlighet att se den sällsynta trubbnoshörningen.
Moremi Game Reserve
Moremi Game Reserve ligger i östra delen av Okavangodeltat och rankas som en av de vackraste reservaten i Afrika. Den täcker mer än 4871 km² orörd vildmark, Moremi täcker nästan en tredjedel av deltat. Den varierade terrängen omfattar savannen, slingrande vattendrag och tät skog. Detta mångsidiga ekosystem stöder ett otroligt brett spektrum av vilda djur, allt från stora flockar av buffel, gnuer och zebra, till sällsynta sitatunga och lechwe-antilop, lejon, gepard och flockar med vildhund på öppna gräsmarker. Fågellivet omfattar de flesta av de 550 fågelarter som finns upptagna på Botswanas nationella fågellista. Ett utbud av lyxiga loger i reserven erbjuder besökarna en perfekt bas för att uppleva detta hörn av paradiset.
Den bästa tiden att besöka Moremi är under den torra perioden (juli-oktober), då djuren samlas runt de konstgjorda vattenhålen när de naturliga vattensamlingarna har torkat. Under vintermånaderna (maj-augusti) kan det vara mycket kallt på natten, men behagligt varm med klarblå himmel under dagen. Från oktober till det att regnet börjar falla, i slutet av november eller början av december, kan vädret vara extremt varmt, både dag och natt. Fågellivet (både i deltat och torrare områden) är utmärkt, särskilt längs Khwaifloden. Sommarregnet kan göra delar av Moremi otillgängliga och vissa lodger stänger under december-februari. Under torrperioden hittar man en magnifik samling arter längs de permanenta floder och vattenhål och gör Moremi Game Reserve till en av de mest oförglömliga naturupplevelserna i Afrika.
Savuti Game Reserve
Savuti, även känd som Savute, ligger i hjärtat av Botswanas vackra nationalpark Chobe och omfattar cirka 5 000 km². Savuti är något av en gåta, bortsett från de mysterier över alla de olika stavningar som används för "Savuti", är det den mystiska Savutikanalen som förbryllar. Flodens flöde är verkligen oförutsägbart. Ibland flyter kanalen från Linyantis vattenvägar och in i hjärtat av Chobe Nationalpark, och berikar Savuti. När David Livingstone besökte Savuti 1851 så fanns här gott om vatten. År 1879 hade kanalen stannat upp och Savuti hade börjat torka ut. Proceduren upprepade sig igen i slutet av 1950 och fortsatte fram till 1980 då det åter torkat upp. Kanalen blev ovanligt produktiv remsa av gräsmark som tjänade som en korridor och jordmån till den omgivande skogen för en rad olika arter av växtätare.
Savutikanalen har en fascinerande historia av översvämningar och torka oberoende av god regnperiod och översvämningar på andra håll - ett mysterium som har fascinerat geologer och andra forskare i många år. Det anses att tektonisk aktivitet, djupt under Kalaharis sandbädd skulle vara orsaken till detta. Andra hävdar att kanalens flöde är främst beroende av regn i Angolas högländer som förser Okavangodeltat, Chobes och Savutikanalens avrinningsområden. 2008 blev Savutikanalen återigen en djup, klar vattenväg som hyser ett magnifikt marint liv med bl. a otaliga varianter av vattenfåglar. Vilda djur, från slätt- till rovdjur, har alla tvingats anpassa sig till en ny källa av vatten och alla de möjligheter och hot det har fört med sig, t ex vildhundar jagar i den torra flodkanalen där krokodiler simmade för bara tjugo år sedan.
De döda camelthornträden i Savuti har blivit ett av de mest framträdande dragen i landskapet - skelett av döda träd, dränktes i vatten för minst 40 år sedan. Den västra kanten av Savuti omfattar sandvallen Magwikhwe, vilken är en, cirka 100 km lång och 20 meter hög, strand till den super-sjö som en gång täckte större delen av norra Botswana. En annan del av Savuti kännetecknas av Gubatsa Hills som bildades för miljontals år sedan vid en vulkanisk rörelse. Dessa kullar stiger till cirka 90 meter ur ett helt platt landskap.
Regnperioden infaller på sommaren, mellan november och april. Djurlivet förflyttar sig mot stora gräsytor under denna tid. Under november/december migrerar tusentals zebror från Linyanti i norr till södra Savuti för att beta i gräsmarkerna i Mobabedepressionen. Under sommarmånaderna är både luftfuktigheten och temperaturen mycket hög. Den torra säsongen är under vintermånaderna, från maj till oktober. Vattnet som har fallit under regnperioden har nu torkat och djuren beger sig mot konstgjorda vattenhål. Under månaderna september och oktober kan temperaturen vara extremt hög. Detta resulterar i utmärkta safarimöjligheter och stora chanser att bevittna kamp eftersom rovdjuren då är koncentrerad till vattenhålen.
